Se över ditt CV
Kanske har du bytt jobb eller glömt skriva in dina senaste uppdrag. Håll ditt CV ajour så kan du snabbt nappa på nya utmaningar.
Uppdatera och utöka din LinkedIn-profil
Jag har märkt ett större intresse för LinkedIn bland uppdragsgivare senaste året. Nu är det dags att putsa upp din profil, gå med nya i grupper, ta kontakt med fler människor och få (och ge) fler rekommendationer.
Städa upp och uppdatera ditt Facebook-konto
Skriv in nya erfarenheter och se över hur din information sprids.
Någon sajt/plats du missat?
Var har du mer skrivit om dig själv? Andra nätverk, kanske en blogg, twitter eller annan community?
Bonus: Skriv ner vad du gjort både privat och jobbmässigt
Då märker du att du gjort mer än du tror och säkert något du kan ta lärdom av.
Jag har varit emot kvotering och tror inte det är en lösning i alla lägen. Det känns fel att tvinga till ändring. Finns en risk att det blir ännu mer centraliserat kring kön och mindre fokus på kompetens och individ.
Jag blir ofta provocerad av könsfrågor, jag har haft flera diskussioner om det på Twitter och nu senast i helgen framför nyhetsmorgon. De diskuterade varför det är så mansdominerat på festivaler och var hård kritik mot att det är dubbelt så många manliga gästartister som kvinnliga i årets upplaga av Allsång på Skansen. Spontant och lite slarvigt satte jag mig in i festivalägarens position som bör vara ekonomiskt pressad och tänkte att det förmodligen finns en naturlig förklaring till att det blev fler mansdominerade band. Det är fler manliga festivalbesökare, de band som drar åt sig mest publik har fler manliga bandmedlemmar osv. (Om artister som Britney Spears, Lady Gaga, September, Laleh, Robyn, Sahara Hotnights, Beyonce m.fl. har blivit förfrågade vet jag inte, det spelar ingen roll, det är principen jag vill åt här.)
Lite senare ifrågasatte jag mig själv. Det kanske inte alls är så. Är det fler manliga än kvinnliga besökare på festivaler och betyder det per automatik att de inte vill se kvinnliga artister? Tackar kvinnliga artister nej till festivaler? Troligtvis inte.
Ett program där du behöver köa halva dagen varje tisdag för att ens ha en sportkeps till chans att se vad som händer på scenen. Varför har de dubbelt så många manliga gästartister?
Allsång på Skansen enligt Flickr
Hur djupt rotad i vår vardag är egentligen könsfrågan? Vad är anledningen till att jag ibland blir så provocerad och oftast tycker de frågor som tas upp känns så extrema att jag knappt orkar lyssna? Är kvotering så dåligt egentligen? Tänk om det är den bästa lösningen?
En annan könsdominerad plats är styrelserummet. Ponera att vi där kvoterar in kvinnor och män så vi har hälften kvinnor, hälften män. Vem skulle ifrågasätta det mest? Jag kan direkt säga att flera skulle rynka på pannan och fråga ”Vill en kvinna sitta med i en styrelse främst för att hon är kvinna?”
Jag tror en smart och skarp kvinna är den sista som bryr sig.
Nu börjar jag ändra mig i frågan om kvotering. Kanske är det nödvändigt för få in könsneutralitet och jämlikhet. Det skulle definitivt påskynda en mer jämlik fördelning. Möjligt att det på kort sikt blir problem och frågeställningar enligt dem ovan men som jag brukar säga; det är nyttigt att ifrågasätta och bli ifrågasatt.
Jag sitter på ett tåg och orkade inte första logga in och därefter skapa konto på ett forum för att lämna en kommentar så jag svarar via en bloggpost istället.
Frågan är intressant och det måste vara flera högskolor som går i samma tankar. Johan Leitet kanske kan hjälpa till att svara på hur tankarna går för Linnéuniversitetet?
Ett par frågor jag vill ha svar på innan jag fortsätter diskussionen är:
Vilka är målgruppen?
Vad finns det för förkunskapskrav?
Ska kursen finnas inom ett program eller som fristående kurs?
Jag är löjligt efter nu men jag plockar upp en diskussion som Sara Öhman och Anna Fransson skrev om 20-21 april. Något som diskuterades på SVT Debatt 20 april. Jag har själv inte sett debatten men tycker diskussionen som påbörjats är intressant. Delvis för att jag själv är en gammal 80-talist. Med gammal 80-talist menar jag född tidigt 80-tal, -81 rättare sagt.
Diskussionen om ungas arbetssituation var knappt påbörjad när jag själv klev ut på arbetsmarknaden. Vi var utan jobb men det var aldrig någon tyngd på den ekonomiska punkten.
För ett år sedan gjorde jag precis som Anna och Sara; blev upprörd efter en diskussion i Kvällsöppet med Lennart Ekdahl. Diskussionen då var just 80-talisternas syn på arbetssituationen. Då skrev jag följande
Sitter och kollar på Kvällsöppet med Ekdahl. Johan Stäel von Holstein anses blind för finanskrisen. Ingen på andra sidan (Ida Gabrielsson, ordförande Ung vänster bl.a.) är över 30 och de bara skakar på huvudet när Johan påpekar att det bara är att köra på. Ingen bransch är mättad på jobb. Ut och jobba med nånting, jobba gratis. Kanske något du är bra på, och intresserad av.
“Nä inte nu” tänker 80-talisterna.
Vad är det för representanter för “80-talisterna” de hittat? Visst befinner vi oss mitt i en finanskris. Det ska man veta om, men det är inget vi behöver skriva i pannan på varandra.
Herregud.
Mitt tips: sluta fega, gå in på en arbetsplats (skippa Arbetsförmedlingen, de är till för de som redan har jobb enligt mig) alla jobb är ett sätt att försörja sig och komma närmare sitt mål. Skäms inte över det.
När jag skrev det hade jag precis sagt upp mig. Jag hade vänner som blev uppsagda och jag valde att säga upp mig. För att göra vadå? undrar du frågande. För att satsa allt på ett ny webbtjänst. Utan någon garanterad inkomst. Extremt lärorik period.
Det finns en blandad bild av unga idag och det finns en blandad attityd hos oss 80- och 90-talister. Jag ser inte lönen som ett problem. För mig är utvecklingsmöjligheter viktigare än lön. Jag har haft tider då jag tyckt jag är värd mer. Visst. Men jag har lärt mig att det handlar om tre saker. Visa vad man går för, hitta det man tycker är kul och att du som individ har all möjlighet att ta dig dit du vill.
Det enda som räknas är vad man gjort. Det gäller både i skolan och arbetslivet. Erfarenhet har högst värde.
Jag tycker som många andra att vi ska skippa jantelagen. Våga sticka ut hakan. Våga ha ett starkt självförtroende. MEN samtidigt inte stånga pannan blodig. Var ödmjuk. Hitta en lagom nivå. Sänk garden ibland och VISA vad du går för. Därefter kan man ta en diskussion. Kämpa för din sak men gör det både med snack och verkstad.
Gå gången och snacka snacket.
Om det betyder ingen lön ett kort tag, för att visa vad du kan, GÖR det. Linus som jag tidigare bloggat om var strong nog och ställe sig med en skylt utanför Lunds centralstation. Underbart exempel som gav resultat. Söker du ett jobb där du saknar erfarenhet i delar av vad de söker. Hitta på nåt. Gör ett förslag. ”Så här bör sveriges politiker visa sin webbnärvaro” skulle kunna vara ett sätt att pimpa en tjänst inom sociala medier och webbstrategier exempelvis. Om du kan din sak och din arbetsgivare är human kommer det lösa sig. Det har det gjort för mig.
Jag älskar personer med driv. Driftiga människor som engagera sig för att påverka, förändra och förbättra. Något som de alltid brinner för. En gnista.
Anton Abele är en sådan person. 2007 mördades en pojke på en fest. På samma fest fanns just Anton Abele. Han startade som 15 åring en antivåldskampanj (med hjälp av Facebook om jag minns rätt). Sen dess har Abele deltagit i flera debatter och engagerat sig i frågor kring våld, kanske framförallt gatuvåld. Nu kandiderar han för en plats i riksdagen.
Kanonbra så långt.
Idag läste jag en intervju med honom. Barerna i Sturecompagniet tillhör favoritbarerna, Gooh! gör bästa micromaten, på restaurangen Pontus by the Sea bjuder han gärna på middag och inför sin 18-årsdag sparar han till en BMW.
Plötsligt känns det som att Abele aldrig rört sig utanför Östermalm.
Det här är högst personliga reflektioner över vad jag lärt mig om att kasta sig ut och köra sitt egna race. I allmänhet för egenföretagare och i synnerhet för dig som säljer konsulttjänster.
Ha en buffert så du klarar dig minst tre månader utan inkomst. Det minskar stressen och jakten efter pengar. Själv hade jag en buffert för drygt sex månader. Den är snart slut.
Var medveten om att du själv har störst engagemang och brinner mest för din idé. Din partner eller dina vänner har inte alls samma glöd. De kan ha mindre förståelse och intresse för vad du gör och varför du gör det.
Våga ta steget, det finns inget perfekt tillfälle. Du måste våga satsa och våga riskera. Själv avstod jag en resa till Brasilien och jobbade i början med egna projekt. Våga, satsa, vinn!
Ha en sysselsättning dagtid. Inte om utan när du blir utan uppdrag. Det viktigaste är att du gör nånting.
Gå på möten och intervjuer. Även om det på pappret inte riktigt rimmar med vad du är ute efter, man vet aldrig vad det kan leda till.
Bli bra på att uppskatta din tid och ditt arbete. Jämför tid med arbete, situation med samarbete osv. Timarvode är mindre viktigt i början. Ta hänsyn till framtida samarbeten.
Jobba efter punktlistor, ansvarsområden och i projektform. Det gör dig otroligt produktiv och leveranssäker.
Unna dig att vara ledig, ha en tillflyktsort eller hobby. Något du kan kopplar av till och mår bra av.
Våga investera i din verksamhet. Var inte rädd för att köpa produkter eller tjänster som kan underlätta för dig eller på nåt sätt effektivisera din verksamhet.
Försök ha ett kontor en bit från din bostad så du slipper sitta hemma. Eller åtminstone ett arbetsrum. Själv bor jag på 22 kvm, då kan det vara skönt att komma iväg på dagarna.
Allt handlar om att visa vad man går för, vad man gjort. Snacka kan alla. Var lyhörd och ödmjuk men var stolt över det du är bäst på.
Gör det du är bäst på; så ofta du kan. Låt andra göra det du är mindre bra på.
Utveckla din affärsidé eller hur du profilera dig. Låt utomstående komma med synpunkter och åsikter, jobba iterativt med din affärsidé.
Att vara konsult är ibland en pressad och utsatt situation. Ta inte kritik för ditt arbete personligt och våga sätta en absolut deadline och ta ansvar för din leverans.
Omge dig med likasinnade. Träffa och umgås med folk i samma situation, bra för dig både privat och i ditt yrke.
Att skapa förtroende tar tid. Ha tålamod och stå på dig. Och återigen, det handlar om att visa vad man går för, vad man gjort. Allt handlar om resultat.
