Se över ditt CV
Kanske har du bytt jobb eller glömt skriva in dina senaste uppdrag. Håll ditt CV ajour så kan du snabbt nappa på nya utmaningar.
Uppdatera och utöka din LinkedIn-profil
Jag har märkt ett större intresse för LinkedIn bland uppdragsgivare senaste året. Nu är det dags att putsa upp din profil, gå med nya i grupper, ta kontakt med fler människor och få (och ge) fler rekommendationer.
Städa upp och uppdatera ditt Facebook-konto
Skriv in nya erfarenheter och se över hur din information sprids.
Någon sajt/plats du missat?
Var har du mer skrivit om dig själv? Andra nätverk, kanske en blogg, twitter eller annan community?
Bonus: Skriv ner vad du gjort både privat och jobbmässigt
Då märker du att du gjort mer än du tror och säkert något du kan ta lärdom av.
Jag har varit emot kvotering och tror inte det är en lösning i alla lägen. Det känns fel att tvinga till ändring. Finns en risk att det blir ännu mer centraliserat kring kön och mindre fokus på kompetens och individ.
Jag blir ofta provocerad av könsfrågor, jag har haft flera diskussioner om det på Twitter och nu senast i helgen framför nyhetsmorgon. De diskuterade varför det är så mansdominerat på festivaler och var hård kritik mot att det är dubbelt så många manliga gästartister som kvinnliga i årets upplaga av Allsång på Skansen. Spontant och lite slarvigt satte jag mig in i festivalägarens position som bör vara ekonomiskt pressad och tänkte att det förmodligen finns en naturlig förklaring till att det blev fler mansdominerade band. Det är fler manliga festivalbesökare, de band som drar åt sig mest publik har fler manliga bandmedlemmar osv. (Om artister som Britney Spears, Lady Gaga, September, Laleh, Robyn, Sahara Hotnights, Beyonce m.fl. har blivit förfrågade vet jag inte, det spelar ingen roll, det är principen jag vill åt här.)
Lite senare ifrågasatte jag mig själv. Det kanske inte alls är så. Är det fler manliga än kvinnliga besökare på festivaler och betyder det per automatik att de inte vill se kvinnliga artister? Tackar kvinnliga artister nej till festivaler? Troligtvis inte.
Ett program där du behöver köa halva dagen varje tisdag för att ens ha en sportkeps till chans att se vad som händer på scenen. Varför har de dubbelt så många manliga gästartister?
Allsång på Skansen enligt Flickr
Hur djupt rotad i vår vardag är egentligen könsfrågan? Vad är anledningen till att jag ibland blir så provocerad och oftast tycker de frågor som tas upp känns så extrema att jag knappt orkar lyssna? Är kvotering så dåligt egentligen? Tänk om det är den bästa lösningen?
En annan könsdominerad plats är styrelserummet. Ponera att vi där kvoterar in kvinnor och män så vi har hälften kvinnor, hälften män. Vem skulle ifrågasätta det mest? Jag kan direkt säga att flera skulle rynka på pannan och fråga ”Vill en kvinna sitta med i en styrelse främst för att hon är kvinna?”
Jag tror en smart och skarp kvinna är den sista som bryr sig.
Nu börjar jag ändra mig i frågan om kvotering. Kanske är det nödvändigt för få in könsneutralitet och jämlikhet. Det skulle definitivt påskynda en mer jämlik fördelning. Möjligt att det på kort sikt blir problem och frågeställningar enligt dem ovan men som jag brukar säga; det är nyttigt att ifrågasätta och bli ifrågasatt.
Jag är löjligt efter nu men jag plockar upp en diskussion som Sara Öhman och Anna Fransson skrev om 20-21 april. Något som diskuterades på SVT Debatt 20 april. Jag har själv inte sett debatten men tycker diskussionen som påbörjats är intressant. Delvis för att jag själv är en gammal 80-talist. Med gammal 80-talist menar jag född tidigt 80-tal, -81 rättare sagt.
Diskussionen om ungas arbetssituation var knappt påbörjad när jag själv klev ut på arbetsmarknaden. Vi var utan jobb men det var aldrig någon tyngd på den ekonomiska punkten.
För ett år sedan gjorde jag precis som Anna och Sara; blev upprörd efter en diskussion i Kvällsöppet med Lennart Ekdahl. Diskussionen då var just 80-talisternas syn på arbetssituationen. Då skrev jag följande
Sitter och kollar på Kvällsöppet med Ekdahl. Johan Stäel von Holstein anses blind för finanskrisen. Ingen på andra sidan (Ida Gabrielsson, ordförande Ung vänster bl.a.) är över 30 och de bara skakar på huvudet när Johan påpekar att det bara är att köra på. Ingen bransch är mättad på jobb. Ut och jobba med nånting, jobba gratis. Kanske något du är bra på, och intresserad av.
“Nä inte nu” tänker 80-talisterna.
Vad är det för representanter för “80-talisterna” de hittat? Visst befinner vi oss mitt i en finanskris. Det ska man veta om, men det är inget vi behöver skriva i pannan på varandra.
Herregud.
Mitt tips: sluta fega, gå in på en arbetsplats (skippa Arbetsförmedlingen, de är till för de som redan har jobb enligt mig) alla jobb är ett sätt att försörja sig och komma närmare sitt mål. Skäms inte över det.
När jag skrev det hade jag precis sagt upp mig. Jag hade vänner som blev uppsagda och jag valde att säga upp mig. För att göra vadå? undrar du frågande. För att satsa allt på ett ny webbtjänst. Utan någon garanterad inkomst. Extremt lärorik period.
Det finns en blandad bild av unga idag och det finns en blandad attityd hos oss 80- och 90-talister. Jag ser inte lönen som ett problem. För mig är utvecklingsmöjligheter viktigare än lön. Jag har haft tider då jag tyckt jag är värd mer. Visst. Men jag har lärt mig att det handlar om tre saker. Visa vad man går för, hitta det man tycker är kul och att du som individ har all möjlighet att ta dig dit du vill.
Det enda som räknas är vad man gjort. Det gäller både i skolan och arbetslivet. Erfarenhet har högst värde.
Jag tycker som många andra att vi ska skippa jantelagen. Våga sticka ut hakan. Våga ha ett starkt självförtroende. MEN samtidigt inte stånga pannan blodig. Var ödmjuk. Hitta en lagom nivå. Sänk garden ibland och VISA vad du går för. Därefter kan man ta en diskussion. Kämpa för din sak men gör det både med snack och verkstad.
Gå gången och snacka snacket.
Om det betyder ingen lön ett kort tag, för att visa vad du kan, GÖR det. Linus som jag tidigare bloggat om var strong nog och ställe sig med en skylt utanför Lunds centralstation. Underbart exempel som gav resultat. Söker du ett jobb där du saknar erfarenhet i delar av vad de söker. Hitta på nåt. Gör ett förslag. ”Så här bör sveriges politiker visa sin webbnärvaro” skulle kunna vara ett sätt att pimpa en tjänst inom sociala medier och webbstrategier exempelvis. Om du kan din sak och din arbetsgivare är human kommer det lösa sig. Det har det gjort för mig.
Jag har under en tid varit i kontakt med ett stort it-tjänstföretag, i mitt tycke ett väldigt intressant bolag. För några veckor sen blev jag inbjuden till deras sociala experiment inom intranät och då ökade min nyfikenhet ytterligare. I torsdags träffade jag deras mest expansiva avdelning och fick mitt bästa jobberbjudande så här långt i min nuvarande karriär.
Idag har jag tackat nej till det erbjudandet och tänkte skriva några rader om varför jag gjort det.
6 april sa jag upp mig från BKC STHLM och bara på några månader har jag lärt mig otroligt mycket.
I helgen när jag funderat över det här så har jag tänkt att jag vet vad jag tackar nej till men vet inte vad jag får.
På ett sätt stämmer det. På ett sätt stämmer det inte alls.
Det här erbjudandet har gjort att jag blivit ännu mer fokuserad på att förbättra min framtid. På egna ben. På mitt sätt. Jag har precis börjat profilera mitt företag har (minst) en affärsidé till som jag vill lägga mer tid på.
Jag går alltså ifrån vad de flesta studenterna väljer idag. Och som jag skrivit tidigare; det handlar om kärlek för det man tror på.
IT, media och mode står högst upp på önskelistan för jobb men när studenter börjar högskolan väljer de trygghet. Det framgår av Studentmedias attitydundersökning, Trendindex.
Varför är det så? Trygg anställning? Att välja jobb utifrån arbetsmarknaden är förvisso smart men på tre-fyra år kan det hända rätt mycket och under den tiden ska du trivas med det du gör.
Däremot tycker jag att valen kring studier inför gymnasiet börjar bli alltför nischade. Vid 13-15 års ålder har man fortfarande inte fått se sig om särskilt mycket.
